Articles
Here are some texts and illustrations I have done for the magazines Kontur and Astra
Kontur 1/2018 Vänskap
Modehacktivism som gemenskap
Det är en sak jag har funderat på, nämligen kläder: hur de kommer till och varför. Vem bestämmer hur de ska se ut och vilka egenskaper de ska ha, och vad baserar sig besluten på? De här frågorna har jag funderat på i flera år faktiskt, till den grad att jag tagit högskoleexamen i beklädnad och överväger att fortsätta utbilda mig inom fältet.
Det som förvånar mig mest inom klädbranschen är inte bara hur mångsidig den är, utan också hur ensam en designer kan vara med sina idéer och hur tävlingsinriktat design lätt blir. Processerna kan vara ganska isolerade från omvärlden och uteslutande. Var är delandet, samarbetet, vänskapen och altruismen i design? Och varför är vi som konsumenter ofta distanserade från själva processen? Ett distanserat förhållande till det vi har på oss bidrar till en kultur där det som är närmast vår hud både är rentav skadligt för oss* och så främmande att vi inte binder oss till plaggen längre än i genomsnitt 5,4 år förrän de hamnar på någon av världens växande soptippar (Laitala & Klepp 2015). En sådan isolation och ett sådant främlingskap kan inte vara hållbart. Därför vill jag utforska hur det är möjligt att göra designprocesser mer öppna och hur vi kan skapa personliga band till de kläder vi har på oss, formger och möter. Jag vill inte bara designa för andra, utan med andra.
Det finns många sätt att samarbeta inom branschen, men låt oss nu analysera ett system som driver oss ännu längre. Det gäller att ändra tankesättet kring både kläddesign och branschen som helhet genom att infiltrera sig och använda dess koder, genom fenomenet fashion hacking (von Busch 2009).
Hacking är en engelsk term som vanligtvis används inom programmering och som syftar på ett dataintrång i mjukvara. Till skillnad från cracking är syftet inte att knäcka eller förstöra något i systemet, hacking utgår ifrån ett begär att förändra och förbättra programvaran eller att tillsätta egenskaper. Programmering fungerar genom kod, som består av vissa rader som bildar delar, ett slags klossar eller komponenter.
Hacking görs inte för att hackarna hatar det de hackar, syftet är inte ett sabotage eller en bojkott av något. Tvärtom bottnar hacking i kärlek och passion samt ett intresse för att göra något så bra som möjligt och en strävan till att mjuka upp stela strukturer. Linux är ett exempel, likaså Fanfiction, som fungerar som en entusiastisk utökning av berättelser och ett beslagtaget författarskap inom populärkultur. Fanfiction-författarna utövar egentligen ett slags hacking på berättelser som de tycker om. Hacking handlar om att engagera sig i de saker vi har och att förstå hur de fungerar. Den här förståelsen kan också leda till att vi kan reproducera sakerna och de system som producerar sakerna, men inte bara göra kopior, utan gå ännu längre och tillämpa kunskapen för att bygga till.
Hacking baserar sig på öppna system och åtkomst till källkoder (Open source eller öppen källkod). Källkoden för ett program eller en vara är som skelett som bestämmer hur varan fungerar och om källkoden är fritt tillgänglig kan vem som helst ändra varans egenskaper och funktioner. Eftersom ägandeskap baserar sig på möjligheten att erbjuda något som ingen annan kan erbjuda, förutsätter det att t.ex. källkoder hemlighålls och att en intressent bevarar ”det hemliga receptet”. Det gör hacking kontroversiellt i dagens värld, eftersom största delen av alla system (t.ex. program, patent) anses ägas av personer eller varumärken och det finns lagar som upprätthåller dessa ägarskap. Inom design är det vanligt att skydda sina idéer med exempelvis modellskydd, patent eller varumärke. Hacking bryter alltså ofta mot individuell eller begränsad (proprietär) äganderätt, men samtidigt är det ett sätt att införa en mer öppen kultur där idéer delas och förbättras som gemensam egendom, för en utveckling av den stora helheten och ett högre ändamål. I stället för att hemlighålla allmännyttiga idéer är målsättningen en demokratisering av designprinciper. Vi kan alltså kalla det Hacktivism! Enligt McKenzie Wark (von Busch 2009, 166) är hacking både ett estetiskt och ett etiskt uppdrag.
Fashion syftar på mode som ett omfattande system, men också på enstaka plagg och aktuella stilar och trender. När vi talar om modevärlden, talar vi ofta huvudsakligen om stora modehus som t.ex. Gucci, Chanel, Versace och Yves Saint Laurent. Den uppsättning som anses normal inom modevärlden idag är hierarkisk. De stora modehusen har en otrolig makt över utbudet. De närapå ”messianska” formgivarna jobbar fram planer (helst utan inspirationskällor, rakt ur ingenting eller ur sin virtuosa fantasi), utgående från planerna tillverkas sedan kläder, som de passiva konsumenterna väljer och köper. Formgivarna kallas ”modeskapare” och de har alltså en stor makt och frihet, men också ett enormt ansvar över hur tilltalande slutprodukten är. De plagg som inte köps förstörs, slängs eller återvinns genom resurskrävande processer. Även om det finns strategier där konsumenten tas med i formgivningsprocessen, varav interaktiv design som (mass)kustomisering** är ett exempel, och även om designplanerna oftast egentligen baserar sig på konsumentforskning och trendprognoser, är det designern eller modehusen som har det sista ordet.
Fashion hacking betonar öppenhet ända från början av processen och målet är inte en produkt, utan snarare ett kontinuum, alltså ett nätverk av hackningsbara komponenter, där mellanprodukterna är viktiga och där slutprodukterna egentligen är mellanprodukter i en oändlig kedja av hacks. Det rör sig mer om att bygga gemensamma byggdelar än om att skapa färdiga produkter (von Busch 2009, 167). Fashion hacking är en reaktion mot en så kallad ”top-down”, sluten skaparkultur där designers med stora egon, drivna av varumärken med kapitalistiska strategier, har fullmakt över klädernas egenskaper. Poängen är därför inte heller att göra om gamla produkter till nya produkter t.ex. genom att återanvända materialen, även kallat upcycling (von Busch 2009, 170). Även om upcycling kan anses vara mer hållbar än produktion baserad på orörda råvaror, återstår attityden av ett stängt ”laboratoriearbete”, som fortfarande betonar modehusens interna procedurer och interna designers.
Mode kan ses som ett operativsystem (von Busch 2009, 171). Det har komponenter som kan förstås och dessa komponenter kan användas och ändras som delar i en kod. Varje modehus och varje plagg har en egen kod. Modehus och varumärken använder sig hela tiden av symboler och sociala koder, t.ex. logotyper, färger, siluetter, målgrupper och slogans, i specifika kombinationer. Av dessa koder bildar de medvetet uppbyggda helheter. Modehusen hemlighåller oftast den så kallade källkoden och de interna formgivarnas expertis baserar sig alltså på en förmåga och ett tillstånd att skapa enligt tillämpning av en viss kod. De här kombinationerna av koder är ändå inte osynliga, även om de är gömda och på sätt eller annat skyddade. Det är möjligt att gräva fram klädbranschens byggstenar genom omvänd programmering och samtidigt att göra mode mer transparent. På sätt och vis hittar och befriar man då en dold potential (von Busch 2009, 168). Också uppbyggnaden av enstaka plagg går att behärska, både ur ett designperspektiv och ett produktions- och arbetsperspektiv, med hjälp av liknande metoder. Alla som förstår dessa helheter kan kopiera dem, men också förbättra dem och bygga på dem. För att hitta en kod kan man fråga: Vad är x uppbyggt av? Svaren kan kartläggas och studeras och den här kartan kan hackas på samma sätt som en programmerare behandlar programvara.
Fashion hacking föreslår att vem som helst kan och får ta del av den expertis som formgivarna har, genom ett nätverk av delade idéer. Det är fråga om att gå ner till plannivå för att dela och utveckla färdigheter och på så sätt öppna upp modets mekanismer för alla intresserade. Då koncentrerar man sig på saken och på kollektiva insatser i stället för på vem som utför saken. Alla har olika färdigheter att medföra och alla både ger och får nya färdigheter av processen. Det här betyder också att en del av ansvaret skjuts från designern och produktionen blir mer fokuserad och specificerad eftersom användaren också direkt kan uttrycka och förverkliga sin åsikt om vad som behöver produceras och hur. Konsumenten ses som en aktiv handlare i systemet, i stället för en passiv mottagare. Det här förändrar ett hierarkiskt system till ett mer jämlikt och demokratiskt system.
Otto von Busch lånar Karen Tranberg Hansens uttryck clothing competence (beklädnadskompetens) för att beskriva den förståelse och det stärkta förhållande till kläder och mode, som uppstår då användarens roll ändras från passiv konsument till aktiv deltagare (von Busch 2009, 171). Det innebär en djupare förståelse delvis för designprocessen, men också både för klädproduktion som fenomen och för producentens konkreta arbete. Det är möjligt att känna ett delat ägarskap och en starkare behörighet. Fashion hacking inkluderar varje deltagare i designprocessen oberoende av deras erfarenhet av branschen. Därför är det ett ypperligt initiativ till att kombinera många människors kunskap. Expertis och praktik förs samman och beklädnadskompetens uppstår, utan att alla behöver specialisera sig. I stället innebär kompetensen att alla känner till hur kläder görs utan att nödvändigtvis själva ha den taktila förmågan att utföra arbetet. En kläddesigners uppgift blir då att sprida kunskap samt att facilitera hackingprocesser och bilda plattformar för gemenskap.
Hacking kan alltså ses som en vänskaplig inställning till delandet av idéer och kunskap. Fokus är på välbehag, glädje, funktion och utvecklingen av produkter. Det är ett kollaborativt sätt att skapa. Därför har hacking en unik förmåga att föra människor samman. Inom mode och beklädnad betyder det här inte bara att kläddesign blir roligare och mer involverande, utan också att modevärlden kan utvecklas och människor som inte traditionellt har deltagit uppnår en beklädnadskompetens. Även om det framförallt är fråga om en rolig grej, handlar fashion hacking också om vårt ansvar som användare, konsumenter, designers och producenter av kläder samt det förhållande vi alla har till det vi har på oss. I stället för att antingen bojkotta modevärlden eller följa de normativa strukturerna blint, kan vi alla vara en del av den, den kan bli personlig istället för avlägsen och uteslutande.
Alla använder kläder i någon form. Men känner vi våra kläder egentligen? Känner vi till de koder vi bär på varje dag? Och behövs det så mycket hemligheter och immateriellt ägarskap i modevärlden egentligen? Som aspirerande designer tycker jag att det är dags att lätta på egot lite, att njuta av gemensam skaparglädje och att sprida en kollektiv inlärningsprocess. Jag orkar inte designa allt själv och jag vill inte lämna berg av outnyttjat skräp åt våra barnbarn bara för att vi inte tagit oss tid att lyssna på och tillåta varandras idéer. Även om fashion hacking inte behöver vara den enda rätta strategin för modevärlden, skadar det heller inte att sprida lite hacktivism i vardagen. Jag tror på en vänskapligare och mer inkluderande framtid. Det borde du också.
*En stor andel kläder behandlas med giftiga kemikalier för att ge plaggen eftersträvade egenskaper t.ex. släthet, färg eller vattenavstötning. De här kemikaliernas och syntetiska fibrernas enskilda samt kombinerade påverkan på människors och ekosystems hälsa är betydlig, men de har undersökts väldigt lite (Clement & Clement 2011 & Greenpeace International 2012).
**kustomisering (eng. customization) är ett slags kundanpassad design där konsumenten får vara med och bestämma mellan ett antal färdigplanerade alternativ, t.ex. låter Nike kunden välja modell, material och färg på skor i serien Nike iD.
Källor:
von Busch, Otto (2009): Engaged Design and the Practice of Fashion Hacking: The Examples of Giana Gonzalez and Dale Sko. Fashion Practice 1:2, 163–186.
Clement, Anna Maria & Clement, Brian R. (2011): Killer Clothes: How Seemingly Innocent Clothing Choices Endager your Health...And How to Protect Yourself! Books Publishing Company, Summertown, TN.
Greenpeace International (2012): Toxic Threads: The Big Fashion Stitch-Up. Rapport, Tillgänglig på nätet: <https://issuu.com/greenpeaceinternational/docs/toxic-threads-1/2?ff=true&e=2537715/1440427>. 9.11.2017.
Laitala, Kirsi & Klepp, Igun G. (2015): Age And Active Life of Clothing. Artikel för PLATE-konferens, Tillgänglig på nätet: <http://www.plateconference.org/age-active-life-clothing/>. 9.11.2017.
Fashion hack spelet — bli en modehacktivist!
Genom Fashion hack spelet — bli en modehacktivist! (se inre bakpärm) demonstrerar jag en intervention i designskedet av några plagg. Här utnyttjar vi alltså fashion hacking med mina planer som utgångspunkt. Jag lägger ut en inbjudan till hacking och utmanar vem som helst att ändra och förbättra på min design. De plagg du ser har fötts ur min fantasi, men min fantasi fungerar här endast som en katalysator. Jag startar en process som du, just du, får fortsätta på med basprinciperna av hacking i tankarna. Målet är att du lär känna dessa plagg och att du förbättrar plaggens design genom att modifiera dem. Inget resultat av dessa designsteg ägs av endast en skapare, istället ligger fokus på att frigöra gömda potentialer. Hitta spelet i slutet av numret och låt hacktivismen blomstra!
Starter-hack-pack för nybörjare och experter
1. Klipp ut klädesplaggen och pappersdockan. Varje spelare får 1-6 plagg. Totalt nya plagg kan också medföras.
2. Modifiera, färga, kombinera och skapa plaggen enligt behag.
3. Klä på eller ta av ett plagg under din tur. Använd fantasin!
4. Ge dockan vidare och låt spelet fortsätta för evigt.
5. Dela resultaten på sociala medier under taggen #fashionhackkontur.
Kontur 2/2018 Skönhet
Från oss för oss – fem tips om skönhet
Satindrömmar = sant
Känns ditt hår sprött? Är du trött på att vakna upp med tovor i håret? Naturligt krulligt hår trasslar sig och bryts lätt under friktion, därför slits det ofta på natten mot dynan (kudden). Bakhuvudets hår kan tova sig extra mycket eftersom det ofta också har annan textur.
Lösning? SATIN!
Satin är en vävmetod som ger tyget en härligt hal yta. Det finns satin i olika material som siden, bomull och syntetfiber. En lösning är att knyta en sidenduk runt håret före läggdags, den håller samtidigt frisyren i styr. En sirlig sovmössa i satin fungerar också för lent morgonhår och nylonstrumpbyxor virade runt huvudet kan användas som ett finurligt budgetalternativ. Om huvudbonader inte är din grej kan du i stället investera i ett dynvar (örngott) i satin och känna friheten av trasselfritt hår på morgonen.
Vispad lyx för lyckligt hår
Tovar ditt hår sig? Är det torrt och strävt eller lider det av värmeskada? Ge ditt hår det tack det förtjänar! Krulligt hår blir lent, fluffigt och skönt med hjälp av fuktbindande oljor. Vispa till ditt eget hårsmör enkelt och behändigt och unna dig vardagslyxig hårvård.
Du behöver:
100 g Naturellt sheasmör (t.ex. Inkuto)
60ml Valfri olja (t.ex. arganolja eller olivolja)
10–30 droppar eterisk olja (valfritt)
Kastrull med vatten
Värmetålig glasskål
Elvisp
Burk med lock
Koka upp vatten i en kastrull och ställ glasskålen ovanpå. Minska på värmen och lägg sheasmöret i skålen. Låt sheasmöret smälta i ångbad medan du blandar om och lyft sedan skålen ur ångbadet. Tillsätt en skvätt av valfri olja. Börja vispa med elvisp och tillsätt eterisk olja när blandningen svalnat lite. Om möjligt, håll skålen i snö medan du vispar för att försnabba processen, alternativt ställ skålen i kylen med jämna mellanrum. Fortsätt vispa tills blandningen blir fluffig och vit som grädde. Skopa ditt splitternya hårsmör i en ren burk och låt håret njuta.
Använd hårsmöret när du borstar ditt hår, efter hårtvätt eller för att liva upp håret som en hårmask. Hårsmöret stärker och skyddar håret och hindrar det från att torka ut. Fördela det nytvättade och lite fuktiga håret i sektorer och gnid in en klick hårsmör i varje sektor, speciellt i topparna. Kamma varje sektor med en glestandad kam eller använd en borste med raka piggar och fortsätt till nästa sektor. Borsta ut din kalufs till en behaglig boll eller välj en frisyr som skyddar håret och låter oljorna marinera. Hårtopparna är extra utsatta och behöver ofta vård och fukt, så du kan när som helst ge dem ett litet lyft genom att massera in lite hårsmör med fingrarna.
Årstider som hårstider
Vill du ha frisk hy och skönt hår året runt? Lider dina skönhetsrutiner av växlande klimat? Här är några tips på vad du kan göra för att vårda din kropp genom årstiderna.
I den gassande sommarsolen är UV-skydd extra viktigt för både hud och hår. Skydda dem noga och lyssna aldrig på myter om soltålighet. Många solkrämer lämnar dock huden grådaskig i stället för tillfredsställande brun. Kokosolja har en naturlig solskyddsfaktor på ca 4, så den är perfekt att dränka hela kroppen i. Huden blir glansig och mjuk och håret får ett behagligt sken och skydd. Om kokos inte är din favorit finns det andra produkter att ty sig till, kolla då efter lätta sprayer och välj tillräckligt hög solskyddsfaktor om du rör dig i stark sol.
Du har säkert märkt att vintern är en fasa för fina lockar. När allt fryser till is finns det ingen fukt i luften för håret att suga upp, tvärtom torkar de kyliga vindarna ut håret snabbare än du hinner blinka. Om du inte gillar knastret av döende hårstrån runt ditt huvud, kan du följa dessa enkla steg för vintervård:
- Smörj ditt hår ofta och extra noga och sätt upp det i flätor eller frisyrer som låser in fukt och oljor
- Låt bli att kamma eller borsta håret för ofta eftersom det leder till slitage
- Använd mössa eller duk ute i kalla temperaturer, kall och torr uteluft är ditt hårs fiende
Från matt till skatt – liva upp din torra hy
Har dina knogar ett dystert grått sken? Svider dina ben på vintern? Är du trött på kemikalier och blekningskrämer?
Skinande skön hy får du genom att blanda till en underbar, billig och lätt hudolja! Olivolja är en utmärkt hudvårdare, den fungerar som sådan direkt från matbutiken, men kan också lyxas till med andra oljor som t.ex. aloe vera, jojobaolja, avokadoolja, mandelolja och ringblomsextrakt. Blanda oljorna fritt enligt dina egna behov och stänk i några droppar eterisk olja, t.ex. jasmin, för doft. Bevara blandningen i en flaska med pump- eller spraykork eller var glamourös med en vacker fickplunta som behändigt följer med även i torra nödsituationer. Använd hudoljan dagligen, speciellt på duschfräsch hud.
Oklädd och iklädd
Har du länge sökt efter de perfekta ”nude” underkläderna utan resultat? Vill du använda ljusa festkläder och skira plagg, men har inget diskret att klä under?
Hudfärgade underkläder är fortfarande en raritet i butiker, men frukta ej, det finns lösningar! Det kan vara dags att mana fram dina flinka fingrar, en lösning är nämligen att sy sina understa lager själv! Då får du oändligt med valmöjligheter och ett ypperligt tillfälle att vara kreativ. Även om du bara är lagom händig kan du pyssla ihop förträffliga intimer med hjälp av färdiga mönster och instruktioner. Annele Isomäkis företag Make Bra erbjuder mönster och kurser på webben, för att göra syendet smärtfritt och roligt. Men ifall nålen ter sig alldeles främmande som verktyg, kan du beställa skräddarsydda underkläder specifikt i dina mått och i dina utvalda material. Shoppa loss kan du också från företaget Nubian Skin, grundat av Ade Hassan i Storbritannien. De säljer underkläder i olika hudtoner, med slagorden ”Empowering Women. Embracing our Colour.”
Bonustips
Vill du bli skön på bara några sekunder? Hitta en plats och en position som känns skön och stanna där en stund.
Kontur
3-4/2018 Förfall
Det ingen ser
Jos näyte on negatiivinen tehdään lähete ultraääneen Kätilöopistolle
Inte igen, jag orkar inte nu. Jag kollar upp det i alla fall för säkerhets skull, tror att jag får det hastigt undan, stressar lite till. Mitt besvär är lite pinsamt, men jästsvamp kan väl vem som helst få. Inget annat känns konstigt, eller allt känns konstigt, men inte på grund av det som händer senare, det som tar min sommar ifrån mig.
Något är fel. Tänk om det är mitt fel! Hon tror inte på mig, hon den cyniska, med hårda rösten i vita rocken, hon som haft sina fingrar i mig alltför snabbt, men alltför länge. Hon tycker jag är frånstötande. Provet är negativt, jag sa ju att jag inte är gravid. Men det finns en klump i mig.
Tiheäkaikuinen alue...raidallista signaalia...
Jag kollar vilken buss jag ska ta och stiger av på samma hållplats som sjukskötarna. På Barnmorskeinstitutet har min mormor fött, det påpekar hon när jag berättar. Hon nämner också nonchalant att hon inte längre har en livmoder. Jag vill inte att de tar min livmoder. Barnmorskeinstitutet grundades 1816 och den mysiga byggnaden i Sofielund stängs några månader efter mina undersökningar.
Du har en stor cysta, den är större än vanligt, ca 9 cm. Har du faktiskt inte känt av den? Gör det här ont? Nej.
Han i vita rocken talar svenska den här gången. Han stoppar in en maskin i mig, kollar på en skärm och blir förvånad. Han ringer experten och hon kommer och manövrerar maskinen med säkrare tag, men det är svårt att hitta bra vinklar. Jag är svår. De diskuterar ivrigt på latin med varandra mellan mina ben. Jag vill också vara ivrig, men jag ser inte vad de ser. De skriver ut bilder, men jag får dem inte, de är inte mina. Det är inte jag på bilderna, det är ”Den”.
Jag vaknar på natten och vill slita ur mig den, den främmande, som inte hör hemma i mig. Jag vill klösa bort den med mina naglar, slå och bestraffa den. Vem är den? Har den ens ett namn? Den bor i mig utan lov.
Jag gräver fram vad han har skrivit om mig, letar febrigt efter det där ordet. Dermoid. Jag kommer antagligen inte att dö, men jag får inga löften. Fett och hår och kalk. Gjord av stamceller som kommit vilse. Ingen tvilling, även om några skötare tror det och skvallrar åt mig, fast min diagnos förblir oklar för länge.
Yritä hengittää rauhallisesti
De vill se varje millimeter av Den. Magnetröntgen är inte som vanlig röntgen. Den stora magneten skivar upp en i tusentals bilder. Jag får ljusröda sjukhuskläder, det betyder att jag är smal. Potilas on hoikka står det plötsligt på ett papper. Jag har aldrig varit smal. On laihtunut 5kg står det. Vad finns kvar av mig nu och vad kommer finnas senare?
De sprutar in något kallt i min ådra och skickar in mig i ett trångt valv helt ensam. Öronbedövande. Radioprogrammet i hörlurarna är bara ett störande brus. Tänk på något lugnt, hålls stilla, andas inte, andas inte, andas inte. Om jag använder panikknappen kommer jag att röra på mig och förstöra allt.
Sun pitää jutella oman lääkärisi kanssa jos haluut kuvat itelles, mä en voi tehdä mitään lausuntoja.
Den är 12x9x8,5 cm stor och ligger runt min högra äggstock. Jag ska opereras i juli och alla frågar hur jag mår. Varför frågar de inte vem jag är eller vem jag kommer bli? Jag kommer vara en äggstock fattigare. Jag kommer antagligen fortfarande vara en kvinna och jag vill ha barn, jag vill ha barn, jag vill ha barn. Jag vaknar igen på natten och vill klösa ur mig Den, parasiten som jag inte ser. Nära och snäll är han som tröstar mig och vi gråter tillsammans, men han förstår inte och han ser den inte heller.
Mitenköhän me saadaan nyt sun letit tähän hattuun? Onpa ne hienot, violetit, näytät vähän Marge Simpsonilta.
Klockan sju gäller det och min mamma är snällast i världen. Jag har mina nya ljusröda sammetstossor och en extra dyna för hemfärden. Jag har Googlat sjukhusprocessen för titthålsoperation och är redo. Jag skäms redan över min rädsla, så jag ler plikttroget och håller tyst. Jag vill säga hejdå åt anestesiläkaren, men vaknar i nästa stund på en främmande plats. Länstolen jag får kvickna till i är grann pink och det gör mindre ont.
Siinä mä oon. Sehän on kaunis
Jag får magnetfilmerna genom att skriva ut en blankett, ta bussen till Jorv och att vänta på DVD:n och fakturan på 25 euro, som de skickar med posten. Bilderna är perfekta. Där är jag igen, utan att vara jag. Det är Den, Den som nu är borta.
ASTRA
2-3/2018
Några ord om komplexa och ansvarsfulla kläder
Det är inte så länge sedan bomullstrikå och töjande material var en nyhet i vardagskläderna i Finland. När Dorrit Ingvall skrev sin text om barnkläder på sjuttiotalet kunde hon kanske inte ana vilka framsteg vi nu gjort inom klädtillverkning och design. Kläders bekvämlighet och praktiskhet är på en helt annan nivå. Materialen och designen är specifikt uttänkta för olika behov och det uppstår hela tiden nya certifikat, som gör kläder säkra.
De senaste tio-tjugo åren har teknologiska genombrott spelat stor roll för klädindustrin eftersom nya tekniker kunnat utnyttjas inom textiltillverkning, printteknik och kläders uppbyggnad. Nordisk ”hyggekultur” och stora trender som ”Athleisure” lyfter fram idrottsliga element till både vardag och fest. Våra kläder är därför inte bara bekväma och praktiska, utan de höjer också bärarens prestanda.
De problem som Ingvall märkte på sjuttiotalet är mindre framstående nu, men vi lever definitivt inte i ett perfekt klädsamhälle idag, 43 år senare. De största motiven för vår tid är kanske inte direkt hälsa eller praktiskhet. De aspekterna rullar på av sig själva. Klädutbudet har individualiserats och blivit mångsidigare, vi är mångfacetterade varelser med fler valmöjligheter än någonsin och vi har också mer makt över våra val och kläder än förut. Vårt fokus flyttas därför till nästa utmaning. Vi lägger i en större växel, målar på ett till lager i den feministiska kläddesignens konstverk och analyserar klädbranschen i form av sociala och globala konstruktioner.
Kläder är del av vårt samhälle och vi kan använda dem som maktredskap. Kläder formar vår verklighet; vi lever ju i dem. Därför väcks frågor om social trygghet, ansvar och stöd. Om vi som feministiska konsumenter och formgivare vill möjliggöra en jämställd framtid, måste vi också tänka på klädprocesser som helheter, som sociala system. Feminism är ett hett modeord. Ett par tryckta slagord i stilen ”I’m a feminist” på billiga T-shirts av globalt motstridiga märken räcker ändå inte, men de är indikationer på att det är viktigt att ta itu med utmaningen. Just. Nu.
Utmaningen vi står inför innebär till exempel stödande och genomförande av rättvis tillverkning och rejäl handel. Vi kan inte stå för fortsatta omänskliga arbetsförhållanden och låga löner för kvinnor, barn och specialutsatta i klädindustrin. Åtgärder bör också tilltas mot resurskrävande och giftiga textilbehandlingar och processer t.ex. fluorbehandling, PVC, behandlingar med tungmetaller och stentvättning av jeans, som skadar hälsa och miljö. En del brand har uppmärksammat de här problemen och jobbar redan aktivt för alternativa lösningar och säkrare och rättvisare utbud.
Jämlik och jämställd marknadsföring är en annan viktig utmaning, eftersom könad indelning och skyltning av kläder i butiker fortfarande är normen. Det krävs mer normkritik och omtänk av rasistisk och sexistisk marknadsföring samt mer mångfald och djup av representation i reklamer, branding och design. Sociala medier (SOME) ger viktiga plattformar för feministisk diskurs om och för klädbranschen i och med att tröskeln för deltagande är låg. Små aktörer kan få synlighet och hitta sina nischer medan de breddar klädbranschens mångfald. Vem som helst kan påverka trender och rörelser. Ett exempel är kampanjen #whomademyclothes, som uppmärksammar klädernas tillverkare och ger företag chansen att agera genomskinligt.
De här utmaningarna är inte nya. Kläder är inte ett nytt koncept. Fokuset bara skiftar och vi tänker mer globalt än Dorrit gjorde på sjuttiotalet. Majoriteten av våra kläder i Norden produceras de facto någon annanstans än här. Då tvingas vi tänka större och då tvingas vår feminism utvidgas. Våra kläder och vår feminism är inte längre en sak mellan dig och mig, de bildar ett komplext system mellan oss alla.
Texten är en reflektion på Dorrit Ingvalls text "..." i Astra ../197.
